Jag hör surret från den lilla

En underbar ro har tagit över hela min själ, likt dessa ljuva vårmorgnar som jag njuter av helhjärtat. Jag är ensam och känner livets charm på denna plats, som skapades för själar som min. Jag är så lycklig, min kära vän, så uppslukad av den utsökta känslan av enbart lugn existens, att jag försummar mina talanger. Jag skulle vara oförmögen att rita ett enda streck just nu; och ändå känner jag att jag aldrig var en större konstnär än nu. När den ljuvliga dalen sjuder av ånga omkring mig, och middagssolen träffar den övre ytan av mina träds ogenomträngliga lövverk, och bara några få strålar smyger in i den inre helgedomen, kastar jag mig ner bland det höga gräset vid den porlande bäcken; och, när jag ligger nära jorden, lägger jag märke till tusen okända växter: när jag hör surret från den lilla världen bland stråna, och blir bekant med de otaliga obeskrivliga formerna av insekter och flugor, då känner jag närvaron av den Allsmäktige, som skapade oss till sin egen avbild, och andedräkten av den universella kärlek som bär och upprätthåller oss, när den svävar omkring oss i en evighet av salighet; och då, min vän, när mörkret sprider sig över mina ögon, och himmel och jord verkar bo i min själ och absorbera dess kraft, likt en älskad älskarinnas gestalt, då

Jag tänker ofta med längtan, Åh, om jag kunde beskriva dessa föreställningar, kunde pränta ner på papper allt som lever så fullt och varmt inom mig, så att det kunde vara en spegel av min själ, liksom min själ är en spegel av den oändlige Guden! O min vän – men det är för mycket för min styrka – jag sjunker under tyngden av dessa visioners prakt! En underbar ro har tagit över hela min själ, likt dessa ljuva vårmorgnar som jag njuter av helhjärtat. Jag är ensam och känner livets charm på denna plats, som skapades för själar som min. Jag är så lycklig, min kära vän, så uppslukad av den utsökta känslan av enbart lugn existens, att jag försummar mina talanger. Jag skulle vara oförmögen att rita ett enda streck just nu; och ändå känner jag att jag aldrig var en större konstnär än nu. När den ljuvliga dalen sjuder av ånga omkring mig, och middagssolen träffar den övre ytan av mina träds ogenomträngliga lövverk, och bara några få strålar smyger in i den inre helgedomen, kastar jag mig ner bland det höga gräset vid den porlande bäcken; och, när jag ligger nära jorden, lägger jag märke till tusen okända växter: när jag hör surret från den lilla världen bland stråna, och blir bekant med de otaliga obeskrivliga formerna av insekter och